Ett minne för livet

Ett minne för livet

Alla har vi väl minnen att falla tillbaka på, roliga minnen, sorgliga och tragiska minnen. Vi minns saker som vi idag skrattar åt, saker som tycktes vara väldigt allvarliga då de hände men som med hjälp av tiden nu uppfattas som roliga. Vad betyder då alla våra minnen för oss egentligen? Vad betyder det för dej, att ibland få bläddra lite i minnenas arkiv? Fundera på det och minns.

Det minne som jag har bläddrat fram och tänker beröra här lite grand går inte så väldigt långt tillbaka i tiden, bara några år. Jag minns en liten flicka på ett foto stående tillsammans med sin mamma och mormor utanför ett ruckel till bostad med en apelsin i handen, en flicka på ca 3 år. Jag har många gånger undrat vad hon egentligen tänkte när hon fick frukten i sin hand. Hade hon möjligen sett en sådan förut, visste hon vad det var? Kanske, kanske inte.

Det har gått ca 5 år sedan denna händelse. Flickan som heter Rita har nu fått möjligheten att tillsammans med 21 andra barn i åldern 8-14 år att följa med på en resa från Vitryssland ända till Sverige, hon är åtta år och väntar med väskan i handen. En glad liten tjej med spring i benen. Vad kommer hon att minnas mest av vistelsen i Sverige sommaren 2002. Är det de härliga salta baden, grillfesterna och lekarna i parken med många andra barn, besöket hos alla de vilda djuren på Nordens Ark eller allt åkande på Liseberg. Hon kommer säkert att minnas allt detta och mycket annat som barnen fick vara med om under Sverigebesöket. Inte minst all den kärlek dom fick och omdelbart gav tillbaka till 150%. Men det största minnet är något helt annat och mycket enklare. Något som vi vuxna inte alls tänker på men som gett henne ett minne för livet. Med tiden får vi säkert veta vad det var.

Lilla Rita är bara en i mängden av alla barn i Vitryssland som på olika sätt drabbats av Tjernobylkatastrofen. Barn som lever i misär och fattigdom och som inte minns något annat. Vi som har varit där minns. Vi vet hur det ser ut runt om i byarna, vilket resulterat i ett minne för livet även för oss. Ett minne och ett rop på hjälp om att kunna hjälpa. Men ibland tränger maktlösheten in när vi hör och läser om hur illa barn mår runt om i vår värld. En kuslig tanke kommer sakta smygande:”Detta är hopplöst”. Men i sådana situationer får vi lugn och ro sätta oss ner och lyssna till Jesu ord. Vad du har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har du också gjort för mig. Lilla Rita är en av dem. Förhoppningsvis har vi för henne och även för alla dom andra barnen skapat ett minne och ett framtidshopp som resluterar i ett minne för livet.

Osborne Persson



2002-12-02