Majs reseberättelse

Majs reseberättelse

Maj Ragnarsson, Smögen, har i höst gjort sin sjunde resa till Vitryssland. Här följer Majs egna tankar kring sitt senaste besök i det land som kommit att ligga henne mycket varmt om hjärtat.

Vitryssland, ett land i Europa, styrs av en diktator som ser till sig själv och inte till sitt folk. Huvudstaden Minsk är på sina ställen en vacker stad med vatten och grönska. Det är en stad med ca 2 miljoner invånare, många fattiga men också många nyrika. Det syns när man är ute och shoppar eller strosar omkring. Det byggs nya höghus och det läggs ny stenbeläggning längs den stora paradgatan.

På väg ut mot Ivenets och byarna tar det en stund innan man kommer till stadsgränsen. Ute i förorterna ser man kor som går bredvid trottoaren eller så möter man (Botvid) med häst och vagn. Man undrar, vad är det här? Ute i byarna är är det grått, slitet, lerigt och förfärligt. Det finns också något hus som är målat i gult, blått och grönt. Det beror på vilken färg som finns att köpa just då. De familjer som inte är slav under vodkan (som så många är) håller åtminstone skiten ifrån sig.

En familj i Talimsi bestående av mamma, pappa, Sascha 17 år och Marina 6 år lever under förhållanden som man inte tror existerar, har endast fått ca 100 kronor på fyra månader från kolchosen. Allt är så förfallet, en ladugård som rasar om man blåser på den. Huset har dragiga fönster några tätade med trasor, inne finns inte mycket, mörkt och eländigt, det måste ses. Pappan gillar vodka. Mamman odlar både potatis, rödbetor, vitkål och morötter. Hon försöker åtminstone men hon tar sig nog en vodka ibland för att inte se. Hon fick några dollar av mig när vi var ensamma. Där stod vi mitt på golvet, mitt i all skiten och grät båda två.

Mamma Luda Barbushina bor med sina döttrar Veronika och Rita. Hon tycker mycket om vodka och karlar, är så lat, sitter och väntar på att någon ska komma med något ätbart. Hon kunde istället odla både potatis och morötter bakom skjulet de bor i. Jag skulle vilja ge henne en smocka, så hon kanske kunde tänka till. Nej, det är nog redan försent. I familjen finns en broder också som åker in och ut i fängelset för både stöld och misshandel. Mormor som är blind bor också där och sörjer över sina småflickor (barnbarnen).
-Ja, det här med Victoria House känns för mig som något jätteviktigt.

Maj Ragnarsson



2001-11-08