Med tuggummi i bagaget

Med tuggummi i bagaget

Den 19 juni 2001 avgår en bussresa från Smögen till Vitryssland. Sammanlagt åker 10 personer med på resan och i packningen finns sängar, kläder och vitaminer. Bland resdeltagarna finns Anna Landgren och Anna Berndtzen , 12 och 11 år gamla. Föräldrarna lämnar de hemma. Jag träffar Anna och Anna på Berndtzens trappa några dagar innan avfärd för att höra hur det känns.

- Det är lite pirrigt, säger Anna B, men inte så farligt för jag har ju varit där en gång förut, så jag vet liksom hur det ser ut där i alla fall.
För Anna L är det första gången men hon tycker att det känns ganska bra.
- Anna är ju med och hon hjälper mig och visar mig saker och så, tror Anna.

Ingen tid för hemlängtan
Jag tycker att det är modigt av två tjejer så unga tjejer att resa iväg utan sina föräldrar men de tycker bara att det ska bli spännande och roligt.
- Har man roligt så tänker man inte på hemmet, säger Anna L.
Anna B tror inte att hon kommer att ha någon hemlängtan alls.
- Det kommer jag nog inte få tid med, menar hon. Fast det är klart, när sista dagen har kommit på scoutlägret så längtar man ju hem, men då är man ju snart hemma…

Gamla och nya vänner
Annorna åker till Vitryssland för att de vill träffa alla vänner de har där och för att också få nya.
- Vi vill också se mer hur de har det där eftersom de lever så annorlunda jämfört med oss här i Sverige. Men vi har inte för höga förväntningar på resan. Det som händer får hända. Planerar man för mycket blir man bara besviken.

Lekar och midsommarfest
Under de fem dagarna de ska vara där tänker Anna och Anna springa runt och leka med sina kompisar, medan de vuxna hjälper till att bygga lite på Victoria house.
- De har roliga lekar där, som vi lärde oss när barnen var här sommaren 1999, säger Anna L.
- Vi ska också ha en midsommarfest och visa lite vad vi gör på midsommar, kanske blir det en midsommarstång och ringdanser, fortsätter Anna B.

Kroppsspråket är knepet
Hur blir man egentligen kompis med någon som man inte kan tala samma språk som, undrar jag.
- Vi använder kroppsspråket, säger Anna och Anna. Det fungerar jättebra.
Anna B kan också några ord och meningar, tex Jag förstår inte…. och Anna L ska ta med sig ett lexikon.
- Men man behöver inte kunna prata, för vi känner dem redan , säger tjejerna.
Jag frågar om de brevväxlar med någon av kompisarna. De säger att de får en del brev men att de är lite dåliga på att svara.
- Det är så svårt med översättningarna och att skriva de krångliga adresserna. Men när någon åker ner brukar vi skicka med brev.

Tuggummi i bagaget
Dagen jag träffar dem ägnar de åt att måla teckningar som de ska ta med sig och kanske ge till någon därborta. I bagaget kommer det också finnas böcker, pengar, kamera och kläder. De ska också ta med sig lite presenter.
- Vi ska köpa en massa tuggummi och ge bort, för de gillar tuggummin där, säger de.
- Jag ska nog köpa några till mig också, säger Anna L, så att jag inte blir åksjuk på bussen.

Maten är inte som hemma
De ska bo i familjer, riktigt hur vet de inte, men de behöver inte bo själva i alla fall.
- Det känns sådär, säger Anna B. Jag är lite orolig för maten. Sist jag var där så var det bara soppa, soppa, soppa och det gillar jag inte.
- Jag gillar ju bara tomatsoppa, säger Anna L. Men jag klarar mig nog för jag brukar kunna äta upp ändå, fast jag kanske inte gillar det.
- Det kan inte jag, säger Anna B.
Hur ska du lösa det, undrar jag.
- Vi planerar att köpa med oss vatten och ett flak med Mer eller Festis, för då får man ju i sig vätska i alla fall, säger hon. Förra gången jag var nere hade Lennart ett kylskåp i bussen, där fanns det några mackor som jag kunde få äta på, men jag tror inte att det finns något kylskåp i den bussen vi ska åka med i år…

Att vara barn i Vitryssland
Jag frågar vad de vet om Vitryssland och de berättar att deras kompisar där inte bor så bra och att en del av barnens föräldrar dricker.
- Barnen där får också jobba mer än vi, säger Anna L, även om vi hjälper till hemma och så. De får ta hand om sina syskon och hugga ved och sånt.
Anna B berättar att när Raisa Biegun var hos några barn för att bjuda med dem till Smögen sommaren 1999, så sade deras mormor att de inte fick åka med först, för att de inte hade tid med det De hade så mycket arbete att utföra.
- Men som tur var fick de till slut komma, och de blev goda vänner med oss.

Roliga minnen
Tjejerna har många minnen från sommaren 1999 då deras kompisar från Vitryssland var här. Jag frågar dem om det är något speciellt de minns. Anna B minns att hon en dag bjöd hem alla tjejer till sig, de lekte och käkade glass på altanen.
- När de såg mitt rum så tyckte de att det var världens lyx, men så är det ju inte men då förstod man hur de kanske har det. Det var kul att bjuda hem dem för jag har ju varit hemma hos några av dem och sett hur de har det, säger hon.
Anna L minns att hon och en tjej som heter Nastia hade väldigt roligt med att blåsa såpbubblor.
- Jag minns speciellt en dag utanför vandrarhemmet då vi blåste såpbubblor ut över vattnet. Plötsligt gick Nastia i och började vada. Vi försökte få henne att gå upp, men sen förstod vi att hon tyckte att det var kul att göra det.
Båda minns också att hur roligt deras nyvunna vänner tyckte det var med rinnande vatten och att dra i knoppen på toaletten och spola.

Anna och Anna skriver dagbok
Med sig hem från sin resa i Vitryssland kommer de säkert ha en massa roliga och spännande minnen. De har lovat att vi ska få ta del av dem. Deras dagbok kommer du att kunna läsa på vår hemsida senare i sommar. För mig återstår då bara att önska Anna och Anna trevlig resa och säga hejdå!


Cecilia Larsson



2001-06-16